Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hvad har du för skäl att neka mig
dem, säg mig det, hvad har du för skäl ?
Hvarför har du samlat din förmögenhet — ja, neka
inte, jag vet, att du är rik, — om inte för att...
Jag skall ju i alla fall en gång fa allt ihop!»
Dessa sista ord kommo Karrs förbittring
att sjuda öfver. Han gick tätt in till sonen
och mumlade mellan sammanbitna tänder:
»Gör dig inte för säker på det, du kunde
bedra dig. Vet du, hvad de kostat mig dessa
pengar, som du nu kastar på gatan, ja på
gatan? Vet du, att hvarje slant, som du
förslösar, kostat mig dagars arbete och möda, att
jag arbetat hela mitt lif, arbetat så hårdt, som
du inte har en aning om att man kan arbeta,
för att förvärfva dessa pengar, som du nu kastar
på gatan, ja, på gatan, i rännstenen! Och
tackar du mig derför? Tror du inte jag vet,
att du blott betraktar mig som ett hinder för
dina njutningar, att du längtar efter att jag
skall dö, för att komma i besittning af mina,
— mina penningar.»
Han nästan snyftade fram dessa sista ord.
»Ah nej, se så, det är inte sant, du
öfver-drifver!» sade Axel försonande. Han kunde
icke tåla att se menniskor upprörda. »Men ser
du, jag tycker att lika gerna, som pengarne ligger
der som ett dödt kapital, så.. . Jag bryr mig
visst inte om dem, det är mig vidrigt bara att
tänka på dem, men någon ska väl ändå njuta
af dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
