Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige, är oftanämnda fundamental-afstånd indeladt i
100 grader, hvarföre den ock kalias den hundra-gradiga,
å Reaumurs i 80 och å Fahrenheits i 180 grader. —
Vid de båda förstnämnda börjar graderingen med noll
vid fryspunkten, vid den sistnämnde åter ligger
nollpunkten 32 grader under fryspunkten, så att hela
afståndet mellan denna termometers noll och kokpunkt
är indeladt i 212 grader.
Figuren 2 visar dem alla tre sammanställda.
Temperaturer öfver 0° betecknas med + (plus) och
derunder med — (minus). Qvicksilfvertermometern kan
begagnas för alla grader från +360°, då qvicksilfret
kokar, till —39°, då det stelnar. — Man skiljer
emellan fritt och bundet värme. Det förra är det som
termometern angifver genom det gradtal, vid hvilket
qvicksilfret för tillfället står, det sednare, eller bundet,
kallar man det värme, som vid en kropps öfvergång
från fast till flytande eller från flytande till gasformig
så fullständigt förenar sig med densamma, att det
utgör liksom en beståndsdel af kroppen och icke alls
kan af termometern angifvas. Om t. ex. ett stycke is
intages och får ligga i ett kärl i ett varmt rum, smälter
det, som vi veta, småningom; men man observerar
dervid det förhållande, att, huru stark värmen än må
vara i rummet, temperaturen hos det sig bildande
vattnet icke stiger högre än till fryspunkten så länge
ännu någon is finnes qvar osmält. — Vi kunna ock
förstå att det värme som erfordras för smältningen
måste tagas från den omgifvande luften och öfriga
närmast varande kroppar och kallas nu bundet (eller
latent) derföre, att detsamma så förenar sig med
vattnet, att en deri ställd termometer icke genom stigande
på vanligt vis angifver den ökade tillkomsten deraf
utan fortfarande står på nollpunkten. För att
emed-lertid på något sätt kunna angifva den värmemängd,
som vid dylika tillfällen bindes, har man vidtagit den
utvägen att såsom värmeenhet antaga den värme mängd,
Termometer.
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
