Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var det en natt, en vinternatt, som vi
gingo hem från en bjudning, han och jag,
ensamma. Det var kallt, vi gingo fort, och han
hade tagit min band, för att jag skulle kunna
hålla jämna steg med honom. Han hade lidit
någon förödmjukelse, som alltid när han var
borta. Jag såg det på hans min, på hans läppar
som darrade. Och då — plötsligt — fylldes jag
af ett begär att offra mig för honom. Den
tanken, att han var min bror, fick för mig en
ny, stor, mystisk betydelse — som — som —
ett sakrament 1 Kanske anade han hvad jag
kände, ty plötsligt började han att tala — först
tvekande, afbrutet, sedan som i ett slags
berusning. Om allt talade han: sina drömmar, sina
planer, sin framtid, sitt kall, som redan stod
klart för honom. Jag lyssnade, och mitt hjärta
blef så stort af stolthet och förundran. Snön
knarrade under våra fötter och himlen var full
af stjärnor. Och jag tyckte, att vi voro ensamma
i världen, min stora bror och jag — och att
världen var hans!
Det var första gången. Sedan var jag hans
enda förtrogna i många år — ända tills–
Hon afbryter råg, stiger npp och går öfver golfvet
HENNING.
Hvad?
MARTA.
Jag kan icke berätta er allt heller. Första
gången ni är här.
HENNING.
Får jag komma tillbaka då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
