Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till det. Jo, förstår nog det! Och det
kan ju tyckas, att det inte är något för bättre
folks barn — att gå i vall med kreataren. För
det ä’ han ju i alla fall. Och så bra som han
fått betalt för sig. Annat vill vi inte säga.
Tyst du, Sara, och låt mig tala!
Se, om sanningen ska sägas, så höll Sara
emot i det längsta och mente att det inte var
rätt. Men jag tyckte det var bäst att låta honom
få som han ville. Så omöjlig som han var med
människor, var det ingen annan råd än att släppa
honom till kreaturen. Och jag talte med både
prästen och doktorn först, så rent samvete
har jag.
Nej, nog ha vi gjort vårt bästa för lille
Mickel, det är då visst och sant.
OLOF.
som oroligt g&tt af och an, stannar, ser på honom. Plötsligt
brister han ut i ett ohejdadt, skärande skratt, som aldrig vill
sluta. Anders och Sara stå orörliga och se på honom. Edit
reser sig upp och går till honom.
EDIT.
Olof! Sluta då! Sluta!
OLOF.
Hörde du? Mickel! Det blef vår Mikael.
Hans skratt slutar lika plötsligt som det börjat. Han går
och sätter sig under trädet.
EDIT
bryter ut
Kommer han då aldrig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
