Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle höjde handen, och Ung-Hans hörde
ljudet af doft ringande klockor. Och gubben satte
sig upp i sadeln och ropade med stark,
triumferande röst:
»Elisabeth är död! Ändtligen är hon mini»
Då drog Ung-Hans sitt svärd, höjde det i
luften med spetsen mot den gamles bröst och
sporde:
»Hvem är du?»
Gubben satt lugn som förut, och med en
stämma, som åter var trött och stapplande, svarade
han:
»Hvem jag är? Intet, mindre än intet. En
gammal man, som skall dö. Men det var en
gång, som jag kallades för Ung-Hans.»
Då bröt en rossling fram ur Ung-Hans* bröst,
han sänkte sporrarna i fuxens sidor och störtade
med ett ursinnigt hugg emot den gamle. Men
hugget skar blott den tomma luften, och öfver
hästens hufvud störtade Ung-Hans till marken.
Där fann man honom en timme därefter, död;
marken kring hans hufvud var betäckt af lefradt
blod. Han låg på rygg, och hans ögon stirrade
rätt upp i rymden, stora af förfäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
