Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du då aldrig älskat?» frågade jag, medan
hon ännu dolde sitt ansikte.
En stund satt hon stilla, orörlig, som om hon
icke hört min fråga. Så lyfte hon åter upp
huf-vudet, hennes kinder hade fått högre fårg och
hennes ögon hade blifvit mörkare.
»Du frågar mycket, » sade hon, »men du skall
fa veta äfven det. Jo, jag har älskat, och jag älskar
än. En gång, det är nu mycket länge sedan, satt
där, på samma plats där du nu sitter, en kvinna.
Hon hade aldrig varit i det innersta af skogen,
och då hon fick veta att hon var där, brast hon
ut i gråt. Jag frågade henne hvarför hon grät.
Då svarade hon mig, att hon kommit att tänka
på en man, som älskat henne trofast i tio år, men
som hon aldrig gjort annat än sorg. Andra hade
hon älskat, andra hade hon tillhört, icke honom.
Och nu grät hon för att hon icke kunnat älska
honom. Och som hon talade, såg jag honom
framför mig. En gång kom det en sårad älg här
förbi. Jag stod i dörren, han stannade ett
ögonblick och såg på mig, så släpade han sig vidare
in i de täta snåren för att dö. Samma blick hade
den mannen, som kvinnan icke kunnat älska.
Honom har jag älskat, honom älskar jagl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
