Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anar, då man somnar, af hvilka man intet minnes,
då man vaknar. I lifvet skildes de åt af tjugu
års fröjder och lidanden; inför evigheten, som nu
fyllde deras sinnen, hade de ingen ålder. De voro
liksom barn, hvilka väl kunna synas äldre och
yngre i leken och i läxan, men i sagostunden blott
äro barn. Detta var deras sagostund, och sagan
som de lyssnade till var den heliga grafvens saga.
Löftet hade förenat dem i gemensam lydnad och
de vandrade samman i sinnets fattigdom och i
tankens kyskhet.
Icke blott för dem var sagostunden inne;
det var en af mänsklighetens stora sagostunder.
Det var som om en stark vårvind hade brusat fram
öfver länderna och smält sekelgammal snö i
människosinnen, och en längtan vaknade hos gamla
och unga, marken brände under deras fötter och
underbara syner hägrade för deras inbillning. Och
liksom bäckarna om våren löpa samman och
förena sig och rinna i strida floder emot hafvet,
så strömmade människorna samman och förenade
sig till ett mäktigt tåg, som växte och växte,
mottog nya flöden och skred fram mot det fjärran
Österlandet, gräfvande en djup fåra i de gamla bygderna.
Men de båda riddarne skydde skarornas buller
och vandrade helst ensamma vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
