Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton, efter en lång dagsresa, redo de på
sina uttröttade hästar en öde väg, fiifängt spanande
efter härbärge. På flere timmar hade de icke sett
en människoboning eller mött en människa. På
ena sidan af vägen sträckte sig ljunghedar och
kärrmarker, på den andra höjde sig skogklädda
åsar och bortom dessa en bergskedjas hvita toppar.
De hade redan beredt sig på att tillbringa natten
under bar himmel, såsom de mången gång förut
gjort, och spanade efter en lämplig lägerplats, då
den yngre af riddarne — Villehad hette han —
höjde handen i luften och sade:
»Tyst! Hörde du icke?»
Den äldre af riddarne — Brynolf var hans
namn — såg spörjande på vännen och lyssnade.
Men efter en stund skakade han på hufvudet.
»Nej,» sade han, »jag hör intet. Hvad hörde
du?»
»Jag vet knappast,» svarade Villehad, »det var
så svagt och fjärran. Men det lät som klangen
af klockor. Var tyst!»
Åter lyssnade de en lång stund, men endast
vinden susade i trädkronorna.
Öfvertygade att det blott varit en hörselvilla,
hade de redan åter satt sina hästar i gång, då
Brynolf utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
