Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, nu hörde äfven jag det.»
Och båda stannade åter. Buret af ett starkare
luftdrag nådde ljudet nu, svagt men dock tydligt,
deras öron. Det var som en fjärran
klockringning, spröd, skälfvande, med en klang som af
silfver.
De sågo förundrade på hvarandra.
»Därifrån kom det,» sade Villehad, i det han
pekade upp mot den skogiga sluttningen.
Brynolf nickade jakande och spanade upp mot
höjden, om han skulle se rök i luften eller annars
något spår af människoboningar. Men endast
granarna reste sig, topp öfver topp, och öfver dem
de hvita bergen mot den bleka aftonhimlen.
Landskapet var så stilla och ödsligt, som om aldrig
människor gästat det. En tryckande
ensamhetskänsla föll plötsligt öfver de båda männens sinnen,
och den yngre af dem tänkte på sitt fädernehem.
De sågo tvekande på hvarandra. Men åter
nådde det sällsamma ljudet deras öron,
hemlighetsfullt och lockande, och i en tyst
öfverens-kommelse veko de af från vägen och redo upp
emot sluttningen. De spanade efter en väg eller
en gångstig mellan träden, men så långt deras
blickar nådde, syntes skogen lika tät, lika orörd
af människohand, lika otrampad af människofot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
