Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människoöga och som gjorde honom beklämd,
liksom om han skådat in i en stor sorg.
Så stodo de orörliga midt emot hvarandra,
fänglade af hvarandras blickar. Nedanför branten
klingade klockorna, och de hvita killingarna togo
höga skutt. Slutligen slet sig Brynolf lös ur
förtrollningen, tog ett steg emot den unga flickan
och sporde om hennes namn.
Men hon svarade intet och uttrycket i hennes
ögon förändrades icke vid ljudet af hans stämma.
Det var som om hon icke hört honom.
Då bad Brynolf henne icke hysa någon fruktan.
Han berättade henne, huru de kommit till hennes
farföräldrars stuga, att de skulle stanna där öfver
natten och att han visste hvem hon var. Och
åter sporde han om hennes namn.
Hon betraktade honom med spänd
uppmärksamhet, så lade hon ett finger på munnen och
skakade på hufvudet. Då förstod Brynolf att hon
var stum.
Och då förstod han äfven detta uttryck i
hennes ögon, som var olikt andra människors:
den stora ensamhetens uttryck. Han betraktade
henne medlidsamt och tänkte icke mera på att
hon var kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
