Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda männen sågo stelt och oafvändt på
hvarandra, och det var hat i deras blickar. Deras
händer voro knutna som till kamp och de syntes
blott vänta på ett tecken för att drabba samman.
Till slut betvang sig dock Brynolf. Hans
knutna händer slappades, utan ett ord vände han
sig bort från Villehad och började reda sig för
dagens färd.
De följdes åt som förut. Men tysta och slutna
redo de vid hvarandras sida, och för hvar gång
deras blickar möttes, mindes de den korta
brottningen och deras händer knöto sig.
Och från denna stund utplånades åter från
den unga flickans bild allt det, hvarmed deras
fantasi smyckat henne, och de sågo blott hennes
verkliga, lefvande skönhet, blodets gång under
den fina huden, de mörka ögonhårens skuggning
och de röda läpparnas frestande linje, barmens
höjning och lemmarnas mjuka rörelser. Men på
hennes kind såg Brynolf en röd fläck efter
Ville-hads kyss, och Villehad såg hennes läppar tryckta
intill en mans läppar, och denna man var Brynolf.
Denna syn förföljde dem och hatet växte allt
mer i deras hjärtan. Men detta hat band dem
samman lika starkt som förut deras vänskap, och
de kunde icke skiljas från hvarandra.
5. — T. Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
