Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortsatte de att vandra samman; hvar dag
förde deras fot närmare den heliga grafven, men
för deras tankar blef den ständigt fjärmare. Rundt
omkring dem var öknens oändliga tystnad, men
blodet susade för deras öron med ljudet af heta
kyssar och vilda rop, och deras händer lekte med
svärdfästet.
En dag hvilade de i middagshettan under en
grupp af palmer. Villehad satt och skurade sitt
svärd; icke långt från honom låg Brynolf och
stirrade upp i den blåa himmelen med ögon som
intet sågo.
Då kände han plötsligt något röra vid sitt
bröst. Han spratt till, men låg kvar som förut
och flyttade endast blicken. Med ett egendomligt,
stelt leende på läpparna satt Villehad och höll
svärdet med båda händer, liksom på lek, riktadt
mot Brynolf så att udden rörde vid hans kropp.
Deras blickar möttes och fängslade hvarandra ett
ögonblick.
Men Brynolfs ansikte lyste upp som af glädje;
han sprang upp från marken och drog sitt svärd.
Och liksom fiender hvilka länge sökt hvarandra,
drabbade de samman.
De stredo såsom endast forna vänner kunna
strida, ännu i kampens hetta ledda af en förtrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
