Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För sin äras skull hade han rest denna
byggnad; men äran hade svikit. Nu ville han göra
den till ett näste för sin kärlek. Kargt och naket
var dess yttre, ty han hade blott byggt i höjden;
nu ville han smycka det, tills det blef vackert
som hans kärestas yttre; tomt och öde var dess
inre, men han ville reda det varmt och godt, såsom
hans kärestas sinne. Af Hökstugan, som skulle
bringat ära öfver hans namn, ville han göra en
boning åt sin käresta.»
Från den stunden såg bygdefolket honom åter
vandra upp mot höjden, då dagsverket var slutadt.
Men han gick icke allena som förut, och han
arbetade icke allena under de ljusa sommarkvällarna,
som dröjde längre där uppe på höjden än nere i
bygden. En kvinna följde honom och en kvinnas
ögon hvilade på hans arbete. Och när han i dessa
ögon läste glädje och gillande, gladdes han själf
öfver sitt verk.
Fönster och dörrar smyckade han med snidade
poster, och det inre redde han med kärleksfulla
händer, som skulle det blifva ett brudgemak. Öfver
allt lyste det hvita träet, slätt och vackert som en
kvinnas skinn.
Men under tiden flyttade de samman i hans
stuga nere i bygden, och då Hökstugan var färdig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
