Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan under den slutande medeltiden hade handtverket i
Malmö nått en afsevärd höjd: det visar sig icke blott af
handskrifna källor utan äfven af några ännu bevarade konstminnen.
Den tekniska säkerheten, som är all konsts grundval, var vunnen;
de stränga skråordningarne bevarade den. Men först sedan
renaissancens anda trängt igenom, utsöndrade sig den enskilde
arbetarens verk från de mångas: individens frigörelse gaf åt den
enskildes arbete förhöjd betydelse. Gotikens konventionella drag,
dess nästan banala enformighet försvann; äfven med fara för
urartning till det barocka tager handtverket prägeln af säregen
konstnärskraft.
Är detta i Malmö fallet inom flera af dess grenar, är det
alldeles särskildt så inom skulpturen.
Den förste kände stenhuggare, om hvilken man vet, att
han tillhört Malmö, är Morten Bussaert [1]. Han var sin tids
ryktbaraste byggmästare i Danmark och af Fredrik I som af
Christian III använd för en mängd byggnadsföretag. Törhända
icke utan rätt har man att i honom se en af upphofsmännen
till den egendomliga slottsstil, som i det femtonde århundradets
förra del uppstod. I Malmö egde mäster Morten gård först på
vester, sedan vid Södergatan, och var gift med Hans Mickelsens
dotter Bodil. Otvifvelaktigt har han uppfört det Malmöhus, som
reste sig efter Grefvefejden och ännu delvis kvarstår. Möjligen,
ehuru flera skäl tala däremot, är det äfven han som uppfört det
nya rådhuset i Malmö 1546. Såsom bildhuggare har han utan
tvifvel varit en representant för öfvergångsstilen mellan gotik
och renaissance.
Jemte Morten Bussaert, som i början af 1550-talet bortgick,
nämnas på hans tid ännu andra stenhuggare i Malmö. Men
det är tomma namn. Först längre fram i århundradet
framträda ur mängden af dessa arbetare några, om hvilka utförligare
underrättelser lemnas och till hvilka bestämda verk kunna
hänföras. Man finner dem bland medlemmarne i snickarnes skrå.
Omvexlande med sitt egentliga yrke hafva de drifvit dessas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
