Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Underrättelser.
— Eva Wigström †. Författarinnan, fru Eva Wigström (Ave)
afled i början af innevarande år. Hon var född i Råga Hörstad
1832 och tillhörde en gammal skånsk bondesläkt. Begåfning, studier
och intresse förde henne att blifva det skånska folklifvets skildrare
framför andra af hennes samtida. De döende allmogetraditionerna
på den skånska bygden samlades af henne med outtröttligt nit under
de snart sagdt otaliga vandringar, som hon särskildt i yngre år företog
från ort till ort. Hon förstod folket och folket henne. Och så kunde
år 1870 hennes »Taflor ur skånska folklifvet» utkomma. De
Skånska landskapens historiska förening utgaf 1880 hennes »Skånska
visor, sagor och sägner»; därefter följde 1880—1882 »Folkdiktning»,
1884 »Sagor och äfventyr, upptecknade i Skåne», 1899—1900 »Från
herresäten och bondgårdar. Sägner och berättelser.» En sund,
kärnfrisk natur och ett godt lynne — fäderneärfda och för skåningen
karakteristiska — återspeglades i allt hvad hon skref.
— Sven Söderberg †. Plötsligen, utan föregående sjukdom,
afled i Lund den 24 april d. å. föreståndaren för Lunds universitets
historiska museum och myntkabinett, professor Sven Söderberg.
Född i Lund 1849, student därstädes 1870, hade han efter aflagda
prof 1879 utnämts till docent i nordisk språk- och fornforskning;
universitetets historiska samlingar hade han förestått sedan 1888 och
i december 1900 erhållit professors namn, heder och värdighet. Kort
därefter kallades han till ledamot af Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitetsakademien.
Med Sven Söderberg bortgick en trägen och oegennyttig forskare
i vetenskapens tjenst. Med stilla glädje omfattade han de ämnen
han gjorde till sina, och denna glädje, som han sjelf fann i arbetet,
fortplantade sig äfven till andra. Hans vetenskapliga produktion
blef väl ej så stor som man kunnat vänta, men bär en pregel af
gedigenhet. Hans mest betydande arbeten äro: »Ölands
runinskrifter», »Forngutnisk ljudlära» och »Om djurornamentiken under
folkvandringstiden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
