Historisk tidskrift för Skåneland / Första bandet / 151 (1901-1921) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stads sigill. I midtfältet synes en kyrka med torn och spiror.
Stilen är ursprungligen romansk, och utan tvifvel har sigillstampens
mästare afsett att här gifva bilden af en i Malmö förefintlig kyrka.
Möjligen är det den äldsta, i det öfre Malmö belägna, som han
afbildat. Ofvan det korsprydda taket, på ömse sidor om kyrktornet,
synas å sigillet en sexuddig stjerna och en nymåne i första kvarteret.
Nederst å bilden, utmed stranden, symbolisera några böljor det
element, hvilket Malmö har att tacka för sin uppkomst och sin
utveckling genom tiderna.

Från ungefär samma tidpunkt som sigillet med kyrkan finnes
ännu ett bevaradt. Det förekom
mer i ett enda exemplar, vidhängdt
en urkund af 1417 (Danska
Rigs-ark.). I midten har det den
ytterst vanliga bilden af en
segelprydd kogge, från hvars mast en
vimpel svajar. Omskriften —
karakteristiskt nog på latin och
tyska — lyder: SIGILLVM DER
STAD ELLENBOGEN. Bild och stil
hänvisa till 1300-talets sista hälft.



Det sigill Malmö i den senare
medeltiden vanligen brukade visar
ett undantag från den allmänna
regeln: det heraldiskt utbildade
vapnet föres här i sköld.

När Erik af Pommern efter
Kalmarmötet 1436, där hans
unionspolitik led sitt stora nederlag, dragit sig tillbaka till Visborg på
Gottland, sökte han därifrån på allt sätt att stärka sin ställning och
värfva anhängare för sina planer. Malmö hade han alltid särskildt
gynnat, och dess borgerskap kände sig också särskildt fästadt vid
honom. Han knöt nu banden fastare. För den trohet borgaroe visat
och komme att visa honom och hans hus gaf han dem 1437 ett
nytt vapen: det röda griphufvudet med röd hals och röda öron och
ofvanpå hufvudet en förgyld krona i hvitt fält[1]. Det var ett vapen
egnadt att väcka tacksamhetens känslor, hemtadt som det var ur
konungens eget och de pommerske hertigarnes.

En samtida anteckning i Malmö äldsta stadsbok, Registrum
ville Malmoyghe, berättar om det första sigill, som förde griphufvudet:
«anno domini MCDXXX octauo die sanctorum Petri et Pauli tha
besegledis forst meth thet secret, som thet wapn staar vti, wor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>