- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet /
153

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dött och hans söner röjts ur vägen. Han begav sig därför
till kejsar (ɔ: konung) Lothar och köpte för en stor
penningsumma konungadömet över obotriterna och därmed hela
den makt Henrik hade haft. Kejsaren satte kronan på hans
huvud till tecken på att han skulle vara obotriternas
konung och antog honom till sin vasall». Men härmed var
Venderlandet ännu icke Knuts. Venderlandet varken överlämnades
med allas bifall i hans makt, såsom Ordinalet säger, eller
kunde han utan motstånd från något håll sätta sig i besittning
av landet, som Saxo vill; med svärd i hand måste han
enligt Helmold erövra herradömet över venderna [1].

I sin behandling av orsaken till Magnus’ fiendskap har
Saxo såsom huvudorsaken bibehållit Ordinalets »invidia»;
han skjuter emellertid samtidigt skulden mera på Magnus’
anhängare än på honom själv och framhäver långt skarpare
än Ordinalet beskyllningen, att Knut traktade efter den
danska kronan; han lägger därtill Magnus’ och hans
anhängares misstanke, att Knut efter konung Nils död skulle
komma att göra Magnus kronan stridig. Beskyllningen och
misstanken äro enligt Saxo från början till slut
lögnaktiga och falska. Knut är ren som ett lamm; han är trogen
det löfte att förhindra tvedräkt inom konungahuset han givit
den stora fredsstifterskan Margareta, Magnus’ moder, och visar
på mötet i Ribe sina lojala, undersåtliga tankar; när hans
farbroder kommer ridande, går han honom till mötes på
tyskt vasallvis utan kappa och bringar honom sin hyllning
genom att hålla stigbygeln, när han stiger av hästen; i sitt
tal tillbakavisar han beskyllningen, att han traktar efter den
danska kronan, och slutar med en önskan, att lyckan måtte
unna konung Nils hans son till arvinge [2]. Även på denna
huvudpunkt i Knut Lavards historia ställer Helmold
förhållandena i knappast igenkänlig dager. Helmold lägger i
första hand skulden till fiendskapen på Knut. »Vid denna


[1] Helmold, kap. 46, 48, 49. Jfr. även Genealogia regum danorum,
M. G. SS. XXIX, 165: Iste Kanutus dux fuit Danorum et rex Slavorum, quos
non hereditario iure, sed armis potenter obtinuit.

[2] Saxo, 631.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/htskanel/6/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free