Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Innsbruck nov. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de stora väldiga jättar med snöhvita hjässor,
som kallas alperna, och hvilkas förgänglighet är
så mycket större än vår, att den synes oss evig.
* *
❖
Då jag vaknade i dag på morgonen och såg
ut genom fönstret, så — hvar voro bergen,
dessa berg, som man får så kära, att man vill
säga »mina berg»? De voro försvunna, spårlöst
försvunna. Jag såg icke en skymt af dem, och
af Innsbruck, som jag visste låg där nedanför
mig på andra sidan Inn, kunde jag blott
urskilja några dunkla konturer. Men i trädgården
nedanför stodo träden stela och med matt,
grå-aktig grönska, liknande leksaksträden i en
tyroler-gosses ask, väl inlindade i hvit, mjuk bomull.
Det var min sista dag i Innsbruck, — min sista
dag af bergsluft och bergshorisont, nu hade
dimman kommit och förstört den för mig, lindat in
den i bomull och lagt den i en ask, där det
icke fanns någon horisont alls. Jag kan icke
säga, att jag blef glad öfver detta puts.
Det var dock intet att göra vid saken. Jag
klädde på mig, gick ut och ned i staden. Det
var som en ny bekantskap för mig; då nu icke
bergen längre stodo där och slogo ihjäl alla mått
med sin måttlösa storhet, trädde Innsbruck
främlingen till möte med mera själfförtroende och
tedde sig utan fråga i ett och annat som
hufvud-stad, om ock alltid, — gudskelof— af den blyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
