Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Innsbruck nov. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammare sorten. Där funnos ju breda gator och
där funnos monumentala hus, och där funnos
kyrkor och bildstoder af store män; man tycktes
lefva ett lif här, som påminte ganska mycket om
lifvet i andra städer, och använda ungefär samma
måttstock som andra hyggliga stadsbor. Och
jag undrade om folket här blifvit så vandt vid
de stora synerna omkring sig, som de dagligen
hade för ögonen, att de icke sågo dem annat
än i sitt sinnes helgdagsstunder. Det är nog så,
— efter alla tecken att döma är det så, men jag
vill icke riktigt tro på tecken denna gång, jag
har svårt att komma ifrån den tron, att de stora
alperna måste kasta ett om ock aldrig så
flyktigt skimmer af helg äfven öfver hvardagarna.
Hvad mig beträffar, kunde jag icke vända
om ett hörn utan att rikta min blick uppåt, och
för hvarje gång erfor jag samma bittra
missräkning, samma känsla af oersättlig förlust, då
blicken endast mötte den hvita dimväggen och
icke det den sökte och längtade efter. Jag sökte
minnas, jag sökte låta fantasien framtrolla de höga
synerna, men sinnet lät sig icke nöja därmed,
det törstade efter själfva den snötindrande,
underbara verkligheten.
Då slog mig en tanke. — Det var en tanke,
som har förmågan att lösa de flesta svårigheter
här i lifvet, men som vi människor, med vår
svaga olust att hjälpa oss själfva icke förr än i
yttersta nödfall ty till. Oril bergen icke ville
komma till Mohamed, så fick väl Mohamed gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
