Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia nov. 1S92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likkistor — och där frakta gondoliererna omkring
främlingar från alla världens kanter och ropa
med hög röst upp namnen på de gamla
palatsen, som större delen af året stå med slutna
fönsterluckor. Och på Piazza S. Marco slår
kontrasten ännu starkare i ögonen. Dogepalatset
star tomt och öde, tjänar numera blott till att
förevisas för främlingar, och under de ståtliga
arkaderna sitter den nutida venetianaren, draperad
1 sin trasiga mantel och spanar sig omkring,
hvilken oförsiktig främling han uppsluka månde.
Det praktfulla S. Marco är numera tiggares
hemvist. Men hvad som försonar motsättningen och
gör att intrycket icke blir skärande, utan till
°ch med kastar ett humoristiskt skimmer öfver
det hela, är den obekymrade trygghet, den
eländets grandezza, hvarmed dessa gestalter upptaga
och fylla sin plats. De sitta icke där på nåder,
de äro hemma där, uppträda med en ägares
säkerhet, skrika och sjunga med full hals, tränga
sig fram genom folkströmmen, bjuda ut eller,
rättare sagdt, skrika ut sina tjänster, glada och
belåtna som om de voro på fest. Piazza S. Marco
är en stor högtidssal, där det hålles fest för
tiggare; men den som egentligen består festen
ar solen, som lyser med sydländsk glans större
delen af året. Drager den sig in i moln och
sända molnen regn, blir festen onekligen en
smula störd, men då draga sig gästerna in under
arkaderna och vänta, tills den frikostiga värden
ater behagar visa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
