Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia nov. 1S92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känd italiensk opera, och ser några otydliga
gestalter glida förbi där uppe som i ett skuggspel.
Det är en bro, som jag passerar under. Gondolen
svänger om hörn efter hörn, passerar den ena
kanalen efter den andra, alla lika trånga, lika
mörka, och rundt omkring mig förnimmer jag
sorlet från denna stad, som ligger där midt i
vattnet. Det är som om jag långsamt glede in
i en främmande värld, tillbaka till ett förflutet
sekel, och som om allt detta som jag dunkelt
skönjer omkring mig endast vore vålnaden af
något som för längesedan försvunnit från jorden.
Jag känner en slags undran hvad slutet skall
blifva på denna sällsamma färd, men slutet blir
dock att jag stannar vid en trappa, som leder
in i ett modernt hotell, äter en modern
kvälls-vard och lägger mig i en modern säng. Och
då känner jag mig frestad att anse allt det andra
för en dröm; men hela natten sjunga venetianarne
serenader nedanför mitt fönster, och genom den
störda, oroliga slummern följer mig ett dunkelt
medvetande, att jag dock verkligen befinner mig
i Venezia, hafvets stad.
Då jag reste var det midt på middagen.
Det hade regnat hela dagen, regnat och regnat
från en låg, tung himmel, som hängde likt ett
sorgedok öfver staden; S. Marcos stamkunder
sutto med bedröfliga miner under arkaderna och
kastade misströstande blickar på de ännu mer
bedröfvade främlingarna, — allt var vått,
smutsigt och bedröfligt i kanalernas stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
