Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening, marscherar Bologna fram med sina
likartade, hvitrappade, arkadprydda hus, stora men
något tunga, ståtliga men något enformiga,
liksom en kohort af romerskt, tungt beväpnadt
fotfolk, eller liksom ett kapitel ur den romerska
lagboken med regelrätta paragrafer och säkert
timrade satser. Staden bär samma prägel som
dess mynt fordom; Bononia docet; under de
ståtliga arkaderna gick lärdomen i skydd för
sol och regn, men liksom de lärde den tiden
buro pansarskjorta under doktorskåpan, så är
äfven Bologna en korsning af lärdomsstad och
fästning.
Firenze, medicéernas stad, är först och främst
konstnärernas stad. Icke blott därför att den
gömmer en sådan otrolig rikedom på
konstskatter; själfva stadens yttre fysionomi bevarar
alltjämt i sitt växlande minspel, sin katolska,
praktälskande fromhet, sitt krigiska trots, sin
tankedigra konstnärsglädje, sin idylliska ro, en
prägel af andlig förnämhet, af odlad
skönhetskänsla. Då den byggde sina kyrkor, sträfvade
den efter prakt och glans, äfven den, men prakten
blef aldrig skrikande, aldrig brokig, den reste
sig i en fin, måttfull mosaik af svart och hvit
marmor. Då den byggde sina palats, sökte den
skönheten i de stora, enkla linierna, i det helas
harmoni, och den timrade dessa väldiga
grå-stensmurar, som i all sin tyngd aldrig synas
barbariska, alltid måttfulla, konstnärliga, nobla i
sin krigiska gestalt. Firenzes palats och murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
