Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trillan nu åter uppenbarat sig, är det möjligt,
att pojken ändå till slut blifvit den segrande,
men nu hade han tydligen uppgifvit mig.
Först efter två timmars vandring var jag
framme vid den lilla byn Tari, där själfva
be-stigningen af berget började. Den nya vägen
gick i sakta stigning men långa bukter uppför,
och jag följde den gamla, som visserligen var
besvärligare men kortare. Den förde först tvärs
igenom byn, på trånga, branta gator, mellan de
gråa, förfallna stenhusen, som i sin smuts och
sin skröplighet bildade en skärande kontrast mot
den leende nejden rundt omkring, därefter genom
vinplanteringar, terrassformigt lagda öfver
hvarandra, till slut öfver gräsbevuxna sluttningar.
Jag mötte en rad unga flickor som kommo utför
berget med sina bördor af risknippen på sina
hufvuden. Jag hejdade dem och frågade, hur
långt det var till Vallombrosa. Efter någon
öfverläggning sins emellan svarade en, att det
väl var en god halftimme ännu. Jag försökte
pruta litet på halftimmen, men det lyckades
icke. Under de skylande risknippena mönstrade
de mig nyfiket med stora, mörka ögon. Den
som svarat först lyfte litet på sin börda, och
jag såg en skymt af ett solbrändt, vackert
ansikte. Då jag lämnat dem, blef det ett lifligt
samtal, och jag hörde ännu länge de öppna,
klara vokalerna, som löpte in i hvarandra som
ekon. Det italienska språket har samma karakter
af klarhet och ljus som själfva landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
