Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ännu i sina yttre konturer finnes bevarad.
Det är en ganska egendomlig historia, i sin
kärfva korthet rymmande hela medeltidens starka
passioner och djupa känslomystik, en sägen från
denna tid, som var som en enda lång tvekamp
mellan himmel och jord och där bytet var
några arma människosjälar, slitna mellan dessa
oförsonliga makter, men trotsiga nog att alltid
söka det yttersta.
Under en af de heta sommardagarna år
1050 syntes en munk sträfva uppför Pratomagnos
gröna sluttning. Han gick med böjd rygg och
blickar sänkta mot marken. Men ryggen var
icke böjd af ålder — de breda skuldrorna
vittnade om ungdomens kraftfullhet: de syntes endast
tryckta af en osynlig börda. — Äfven ansiktets
fåror vittnade icke om ålder, utan om ett lif,
tidigt förtärdt af andra makter; de djupa vecken
om näsa och mun talade om lidelsernas
härjningar, pannans och ögnens fåror om grubblets;
men pannans veck voro yngre och mindre djupa.
Vecken i hans grofva kåpa voro gråa af
vägarnas damm, hans bara fotter rifna och såriga,
vid hans sida hängde ett gissel, som bar spår
af träget bruk.
De få vandrare, han mötte på denna
af-lägsna väg, veko skyggt åt sidan för honom
och afvaktade tyst hans välsignelse. Stundom
gaf han dem den, men sträft och motvilligt,
oftare gick han förbi dem utan att höja blic
karna från marken. Aldrig sporde han om vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
