Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg på den nakna, barrströdda marken. Allt
tätare låg skuggan mellan de låga stenmurarna,
allt mera kylde den hans heta kropp och hans
heta sinne.
Han hörde ett aflägset brus, som icke var
vindens i trädkronorna, och han styrde sina
steg ditåt. Bruset steg och han fann snart sin
gissning besannad att det var brus af vatten.
Snart badade han sina fotter i den kyliga forsen,
men då han blef medveten om det välbehag
han erfor, vadade han hastigt öfver den och
fortsatte sin väg. Plötsligt stannade han, träden
hade glesnat och mellan dem bredde sig djupt
inunder, som en af solen framtrollad hägring,
den välkända Arnodalen, som hans fotter en
gång trampat med stormande ungdomslust, men
som nu brände hans fotter liksom vore den
helvetets förgård. Han stannade ett ögonblick
och skakade sina knutna händer mot den
sol-skimrande taflan, vände så om och gick tillbaka
till forsen. Dess starka brus tycktes honom
söfva oron inom honom; han satte sig ned vid
dess brädd, och nästan omedelbart öfvermannade
honom tröttheten och han föll i sömn.
För några år sedan hade Fra Giovanni
liksom nu, men af annan orsak, låtit mycket tala
om sig i sin fädernestad Firenze och dess
omnejd. Han hette då Giovanni Gualberti och
var äldste sonen i en ansedd familj, arftagare af
stora rikedomar och ett ärofullt namn. Men det
trotsiga mod, som fört hans förfäder till krigiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
