Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och svaren om välbefinnandet voro undanstökade,
ville gumman ovillkorligen bjuda på vin. Vi
vägrade i det längsta, men måste slutligen gifva
med oss, och begåfvo oss så alla fyra till en
liten källare, insprängd i berget under själfva
ruinerna och tydligen hörande samman med dem.
Där lågo ett par stora vinfat, och några buteljer
stodo uppradade efter väggarna. Rosita letade
fram tre glas af tämligen tvifvelaktig renhet, drog
upp en butelj och skänkte i. Under tiden förde
gumman ordet med lifliga gester. »Det var mycket
godt vin, af årets skörd, Rosita hade själf pressat
det, med sina egna händer.» Så skålades det,
först med Rosita: a vostra salute, per centi anni i
så med gumman, som var ännu frikostigare: a
vostra salute, per mille annil
Gumman var liten och torr, med ett ansikte,
alldeles genomkorsadt af rynkor. Litet häxaktig
såg hon ut som flertalet italienska gummor, men
ansiktet hade nog varit vackert i unga dar, ögonen
voro ännu pigga och lifliga, och munnen log ett
ständigt löje. Rosita var väl bortåt trettiotalet,
hade något mycket behagligt, väl uppfostradt,
nästan fint i hela sitt väsende, men ansiktet
var blekt och tidigt åldradt. Hon såg icke stark
ut och klagade öfver att hennes bröst hade
varit klent hela denna vinter. Det var
influensan, som icke ens hade lämnat Capri
obe-rördt. Jag fick sedan höra, att Rosita hade haft
en kärlekssorg, efter hvilken hon aldrig fullt
repat sig. Hon hade varit förlofvad med en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
