Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, det var bara undanflykter. Var den
svenska signoren inte heller gift?»
»Nej, det var han inte.»
Gumman skakade medlidsamt på hufvudet.
Och så fingo vi oss en liten åskådlig föreläsning
i capresisk äktenskapsfilosofi. Hon tog upp en
näsduk ur Rositas ficka, och höll den i ena
handen med de fyra hörnen samman. Så letade
hon reda på en slant i sin egen ficka och lät
den falla ned i den sålunda bildade påsen. »Så
här är det, när man är ogift,» och hon skakade
på påsen — »det låter ingenting hur man skakar
på den. — Men så här är det när man är gift
—» hon letade reda på en slant till och lät den
falla ned till den andra — »det klingar, det
klingar!» — Och hon skakade på påsen, så att
slantarna klingade mot hvarandra, och hela det gamla
ansiktet lade sig i leende rynkor.
Vi skrattade, och äfven Rosita drog på
munnen, en smula vemodigt.
Vi sutto där ungefär en halftimme, och
under tiden gick samtalet af och an, om Capri,
om Amerika, ja, till och med om Sverige,
hvar-om begreppen på de båda capresiskornas sida
dock voro mycket dunkla. Så frågade vi, om
de icke ville återgälda besöket nere hos oss på
Marinan. Jo, det ville de nog gärna, men Gud
vet om det någonsin blefve af. Det var så lång
väg, och de kommo nästan aldrig längre än
till staden, och icke ens det så ofta. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>