Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sternas skämtsamhet, då vinet stiger honom åt
hufvudet vittnande om och försvarande sin
förfallna tro, själf en förfallen spillra i dess
skeppsbrott. Det är något groteskt hos honom, som
stundom tvingar en att draga på munnen, men
det är på samma gång något tragiskt, nästan
hemskt, något som pekar utom honom själf, gör
honom till en sinnebild för ett helt tidsskede; —
för hvar gång jag stiger upp från bordet och
lämnar dem i deras dispyt, i dessa fraser som
jag nu kan utantill, har jag en ohygglig känsla
af att jag setat i ett sällskap på förfall, och det
är icke endast vid Padre Salvatore som denna
känsla är knuten.
Stackars Padre Salvatore! Du är en
stor-ätare, en skräflare, dina ord klinga tomma och
ihåliga, och du tar munnen full först sedan du
fyllt din buk; jag fruktar att din öfvertygelse
är lika luggsliten som din kåpa; du är ful,
frånstötande och i grund och botten mig osympatisk,
men jag vet dock icke hvarför jag hyser en liten
gnista af sympati för dig och icke drager undan
min arm, då dina knotiga fingrar gripa om den
efter hjälp. Är det därför att du är ensam och
underlägsen och på förfall, är det därför att
du har förfallets hemska, skärande tragik öfver
ditt rofifågelsansikte ? Säkert är att jag icke kan
tänka på dig, utan att i tankarna tillägga: stackars
Padre Salvatore 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
