Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelare. Det var säkert ingen slump, som fört
de grekiska nybyggarne till denna nejd; helt
visst funno de här något som liknade hemmet,
och hafvet, som brusade nedanför dem, var ju
detsamma, som sköljde hemmets kuster.
Där nere på kullarna ligga nu ruinerna af
de grekiska templen, långsamt förvittrande rester
af en förgången kultur. De flesta äro blott
kummel af sönderbrutna, sammanstörtade
stenblock, hvaröfver en eller ett par pelare resa sig,
liksom beskådande förödelsen; endast tvenne,
Junotemplet och Concordiatemplet, äro, i
synnerhet det senare, tämligen väl bibehållna och gifva
ett begrepp om hvad de voro, innan krig och
brand och jordbäfning sköflat dem och tiden
tärt på dem.
Det är icke lätt för den nutida betraktaren
att förstå det språk de tala. Vid beskådandet
af andra minnesmärken från en förgången kultur,
finns det dock alltid något som sammanbinder,
en ledtråd för tanken, som den kan följa
trappsteg för trappsteg tillbaka till den grund, ur
hvilken verket vuxit upp; här för icke längre
någon stig tillbaka, här öppnar sig en afgrund,
som man icke kan springa öfver, man kan blott
stanna vid randen och undrande betrakta den
rosenskimrande hägring, som höjer sig där på
andra sidan i en skönhet, som synes så lockande
nära och dock är så oupphinneligt fjärran.
Och dock, det är egendomligt hvad en enda
pelare kan lära en mer än tjugu volymer. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
