Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga sitt välde öfver hvardagsmänniskan, det som
annars ligger djupast, mest undangömdt, springer
fram i ljuset, och hur olika den nutida italienaren
eller spanioren eller ungraren är mot ett förflutet
århundrades, då han dansar är han densamme, den,
som århundrade efter århundrade lefvat i denna
trakt, bränts af dess sol, druckit dess vin, brukat
dess jord eller plöjt dess vågor.
Dess värre, nu gå valsen och polkan
segrande öfver världen, dragharmonikan följer med
i släptåget, de nationella danserna och de
nationella instrumenten draga sig skamsna undan till
någon bortskymd vrå och våga sig endast fram,
då vinet och munterheten eldar modet. Eller
också blifva de ett kuriosum som måste betalas
med klingande mynt och visas på beställning
för den skådelystna främlingen.
Så börjar det på att blifva fallet med
taran-tellan, dansen som hör hemma i den trakt, hvilken
breder sig rundt det rykande Vesuvius och sköljes
af den napolitanska golfen. Att få se
taran-tellan dansas är icke svårt; svårare är det att
få se den dansas för sin egen skull, med lif och
lust och hängifvenhet för dansen, utan någon
baktanke på förevisning och betalning. Ett
sådant tillfälle har dock erbjudit sig åt mig här
på Capri, och det är om det jag nu vill tala.
Det var på en liten improviserad fest nere
i Marinan, den lilla fiskarbyn som ligger på
stranden gent emot Napoli. Deltagarne i festen
voro ett trettiotal capribor, alla mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
