Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och plötsligt samlades då till stranden en så
stor mängd fiskar, att man aldrig sett så många
där förr. Och alla höllo de hufvudet öfver
vattnet, och alla stodo de vända mot S. Antonio,
och alla i den största stillhet och ordning; de
små fiskarna stodo närmast stranden, de
medelstora efter dem, och så längst bort de största
fiskarna. Och då de hade ordnat sig på detta
sätt, började S. Antonio att tala till dem: »Mina
bröder fiskar!» säger han, »I ären — efter eder
förmåga — mycken tack skyldiga eder
Skapare, som har gifvit er ett så föränderligt element
till boning; sålunda hafven I, allt efter ert behag,
sött och salt vatten ; han har gifvit er många
tillflyktsorter för att undfly stormarna; han har
dessutom gifvit er ett klart och genomskinligt
element, och föda, hvaraf I kunnen lefva.»
Därefter uppräknar han flere andra förmåner, som
de hafva åtnjutit, såsom att de voro de enda
djur, som öfverlefde syndafloden, att det var
dem förunnadt att mottaga profeten Jonas, att de
tjänade till föda åt Herren Jesus Kristus, »hvilken,
fattig som han var, icke hade något att köpa
för». Af alla dessa orsaker, slutar han, »ären I
skyldiga Gud mycken lof och pris, som gifvit
er så mycket godt, framför de andra varelserna!»
Och vid dessa hans ord började fiskarna att
öppna munnarna och nicka med hufvudet, och med
dylika tecken, allt efter sin förmåga, lofva Gud.*
* I Fioretti di S. Francesco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
