Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet att komma in i hotellet äfven sedan det
blifvit stängdt för natten — jag kände ju ännu
icke de arlesiska sederna, och man bör i sådana
afseenden vara försiktig i småstäderna — gick
jag ut för att taga staden i betraktande.
Det var en mild, vacker afton i slutet af
april. Himmeln var hög och stjärnklar, en svag
vind ströfvade omkring på de smala, krokiga
gatorna och kom de sparsamma gaslyktorna att
flämta. Staden låg tyst och fridfull, och dess
invånare tycktes alla redan sofva bakom de
stängda fönsterluckorna. Endast från ett litet
kafé på andra sidan torget hördes ett dämpadt
sorl och föllo strimmor af ljus ut på
stenläggningen.
Jag gick den närmaste gatan, vek om några
hörn och befann mig efter några minuter på ett
annat, något större torg. På dess midt såg jag
en obelisk resa sig — på min ena sida hade jag
en kyrka, i hvars rikt skulpterade, djupa portal
tvenne rader af stenhelgon sofvo sin
månghundraåriga sömn, liknande stora lindebarn — på den
andra reste sig en stor monumental byggnad,
som icke kunde vara någon annan än stadshuset.
Det låg öfver den lilla öppna platsen något af
den minnenas högtidsstämning, som hvilar öfver
de italienska småstäderna, och jag förstod, att
mitt intryck af Arles hittills varit ofullständigt.
Dess godlynta fredsamhet var icke endast den
åldrande småborgarens, som lefver på sina räntor,
det var invalidens, som, när lynnet faller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
