Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmen något ärevördigt, slår som en ljus,
sol-skimrande bro mellan det som varit och det
som är.
Af minnesmärkena är den gamla romerska
amfiteatern den märkligaste. Den förskrifver sig
från århundradet före Kristi födelsé och är en
af de största, som ännu finnas kvar — enligt hvad
vaktaren påstod den största näst Kolosseum i
Rom. Förmiddagssolen låg med stark glans in
på den stora, gula arenan, spelade in under
arkaderna, skuggade pelarnas rundning, framhäfde
kapitälernas svängda linier och kom skuggorna
att bryta sig mot ljuset lika skarpt som natt mot
dag. Från tornet, som man på senare tider rest
upp vid dess ena sida, bredde sig en vidsträckt
utsikt — först öfver de oregelbundna hustaken med
toppar af kyrktorn och sänkor af trädtoppar,
sedan öfver den bördiga slätten däromkring,
genomskuren af Rhône, med sina ljusa
poppel-alléer och i alla grönskans nyanser skiftande fält.
Men vackrast tedde sig dock amfiteatern inifrån
en liten kyrka, som låg midt för dess ena
kortsida; stod man där inne i dunklet och såg ut
genom de öppna kyrkdörrarna, reste sig i det
skimrande solljuset de väldiga stenmassorna
liksom en lätt drömlik arkitektur af ljus, så luftiga,
så skenbart overkliga, att det tycktes, som
skulle ett förbiseglande moln kunna utplåna
allt-samman.
Förutom amfiteatern finnas där lämningarna
efter en grekisk teater, där man funnit åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
