Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulpturer, som nu förvaras i stadens lilla museum
— det dyrbaraste fyndet, den arlesiska Venus,
finnes i Louvren i Paris — ruiner efter de
romerska befästningarna, och strax utanför staden
»les Elyscamps», under medeltiden en ryktbar
begrafningsplats, nu en liten vacker promenad
utefter stranden af en å, kantad af de gamla
grafstenarna, af några grafkapell och med en
gammal egendomlig kyrka från det nionde seklet
i bakgrunden.
Det vackraste monumentet i Arles är dock
kyrkan Saint-Trophime, densamma som jag såg
förut på aftonen — med sin ståtliga portal och
sin ännu ståtligare klosterträdgård. Denna senare
är ett af de egendomligaste och vackraste bland
dessa för det medeltida lynnet så karakteristiska
monument, i hvilka det antika skönhetsidealet
ännu tydligt gör sig gällande, men på ett i
all sin osökthet genialiskt sätt sammansmälts
med det medeltida kontemplativa lynnet. En
klostergård är som ett grekiskt tempel, som man
krängt ut och in på, så att de omslutande
arka-derna, i stället för att öppna sig utåt mot ett
stort fritt landskap och låta luft och ljus spela
in mellan pelarstammarna, öppna sig inåt mot
den lilla kringgärdade enslighet, där gräs och
blommor spira i vindlös, solig fred och öfver
hvilken himmeln, begränsad äfven den, hvälfver
sig i stilla begrundan. Jag vet intet, som gör
ett sådant intryck af afskildhet, af försänkthet i
sig själf som en klostergård, intet som i sin ostör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
