Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara frid öppnar sig så segervisst mot
yttervärlden som ett grekiskt tempel; sällan hafva
väl tvenne motsatser fått ett klarare, åskådligare
uttryck, medan på samma gång samhörigheten
trädt så lefvande i dagen.
Klostergården i Saint-Trophime utmärker sig
för sina storartade proportioner, för den mäktiga,
gedigna prägeln öfver det hela. Det röjer sig
här, i planen, i de stora arkitektoniska linierna,
tydliga reminiscenser från den romerska stilen,
medan i detaljer, i pelarnas kapitäl, i de
skulpturer, som smycka hela de större midtpelarna,
medeltidens groteska fantasi och tafatta
framställningskonst tagit sig uttryck. De stenhelgon,
hvilka klostergårdens uppsyningsman, en gammal
afskedad militär, namngaf för mig, voro syskon
med de konstens lindebarn, som smyckade
portalen. De ena som de andra förskrifva sig från
tolfte och trettonde århundradet.
Från Saint-Trophime gick jag midt öfver
torget till stadens lilla museum, äfven det
in-rymdt i en liten för detta kyrka. Porten ut till
torget stod på glänt — jag sköt på den, den
öppnade sig gnisslande, och jag steg in. Jag
såg mig om efter vaktmästaren, men någon sådan
syntes icke till; det var folktomt och stilla inne
i det lilla rummet, där de åldriga stenfynden,
torson utan hufvuden och hufvuden utan näsor,
armar, knutna händer, fotter m. m. uppradade
sig i fyra led under de hvitstrukna hvalfven.
Frånvaron af vaktmästare, ett species, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
