- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
81

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina skolpojksminnen av Thore Härdelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

nämningen »hem». Men man kunde inte gärna begära
att inackorderingsfrun skulle för fattiga tio kronor i
veckan, vilket var det vanligaste priset, ta sig an
främmande pojkar mer än som var alldeles nödvändigt,
d. v. s. ge dem mat och städa deras rum. Och med
maten var det många gånger si och så — på åtskilliga
ställen fick man inte ens äta sig mätt.

Jag minns att jag för min del fick plocka ut
slantar på sparbanksboken och gå på stampen med mina
kragar och annat för att kunna köpa bröd, ty fruns
stora höstbak hade totalt misslyckats, degen hade inte
jäst upp tillräckligt, och i brödet blev s. k. stålrand.
Det var fullkomligt omöjligt för människotänder att
tugga det, ja, till och med för pojktänder. Vi voro
tre pojkar på detta inackorderingsställe, som var sin
vecka turade om att skaffa brödslantar.

De inackorderingsfruar man hade största respekten
för voro de, som ville verka änkenåd — okristligt fint
skulle allt det yttre te sig, men huruvida den verkliga
bildningen satt så djupt, därom voro meningarna
delade. Vi sutto en dag inne hos vår »nåd», dotterdottern
slog sig ned vid pianot och började spela en vals av
Waldteufel med forcerat tempo och ett sådant slarv,
att det bara blev hackmat av alltsammans.

Jag tittade på Sandqvist och vi flinade. Detta
behagade inte nåden, som tyckte att vi passade bättre
för drängstugan än att vara med om att höra
»Elisabeth spela Studentiana» (Esutdiantina).

Något som var utmärkande inte endast för Hudik
utan för alla småstäder på den tiden var
skvallerspeglarna, alla skolpojkars fasa och förskräckelse. Jag
förstår hur inspirerad en sådan som t. ex. Gustaf Fröding
måtte ha blivit, då han gick gatan framåt i en verklig

6 Barndomsminnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free