- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
109

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flicksvärmeri av Ebba Nordenadler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

kunde svara på den enkla frågan: »Vad i all världen
går åt er?» Straffpredikningar av stränga pappor och
gråtmilda förmaningar av ängsliga mammor,
ingenting hjälpte; det blev bara etter värre.

Andra flickor, som voro mindre hårt angripna,
lyckades skapligt nog följa med lektionerna, men
emellanåt logo de på ett fånigt, själsfrånvarande sätt, som
retade lärarinnorna otroligt, emedan leendet dök fram
i de mest olämpliga stunder. En normal eller
åtminstone väluppfostrad flicka sitter inte och småflinar för
sig själv, då historielektionen rör sig om t. ex.
Stockholms blodbad. Undra på, att lärarinnan blev rasande
och med strängt ogillande frågade den leende flickan,
om hon inte hade något hjärta? Ack, hon förstod
inte, att det just var hjärtats tysta tankar, som
framkallat det i hennes tycke omotiverade och idiotiska
småleendet! Denna gång smålog denna särskilda flicka
endast därför, att hon ett tu tre hittat på ett bra rim
på »glöd». Hon och några av kamraterna hade
nämligen i hemlighet börjat ägna sig åt skaldekonsten och
diktade för brinnande livet under lediga stunder
känslofulla, fast knaggliga verser om »vår» och »tår», och
»hjärta» och »smärta» och annat i samma stil.

Somliga nekade absolut att vara med om några yngre,
osmittade flickors muntra lekar; de gingo omkring
med inåtvänd blick och rynkade på näsan åt alla
»barnsligheter».

De få, d. v. s. småflickorna, som inte kände några
symtom alls, togo på annat sätt skada av den underliga
luft de inandades; de blevo avundsjuka, spydiga och
i allra högsta grad nyfikna, i motsats till de allra
svårast angripna flickorna, vilka med lidande uppsyn voro
övernaturligt goda, milda och känslofulla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free