Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD JAG MINNS AV 70-TALETS »HUDIK».
Lärarna, kamraterna och de hem, som öppnades för
oss skolpojkar, särskilt för dem av oss som ej hade
föräldrahem i staden, det är de minnen från skoltiden,
som trotsa åren och än i dag liva upp en gammal man,
när han tänker på 1870-talets »Hudik».
Skoltidens bekymmer och vedermödor, t. o. m.
gatornas och grändernas namn, ha till stor del bleknat
i hågkomsten, men lärarna, kamraterna och de vänliga,
gästfria hemmen kvarstå i ett idealiserat, ljust minne,
särskilt hemmen och deras invånare. Det dagliga
umgänget med lärarna och pojkarna vållade ju en del
slitningar, tillrättavisningar av de förra och ett och
annat »gruff» med de senare, varigenom det idealt
ljusa kan mattas något, men hemmen, och mest de
hem, där det också fanns jämnåriga flickor att
umgås med, de bli en med åren allt kärare att minnas.
Sedan jag lämnade skolan 1879 har jag
sammanträffat än med den ene, än den andre av lärarna och
sålunda haft tillfälle att med dem kollationera
hågkomster från den tiden. Särskilt: högtidligt var det att
en gång få uppvakta min förste rektor, Gilljam, när
han såsom ecklesiastikminister hade kontrasignerat min
fullmakt som professor i Uppsala. Likt de flesta
verkligt stora personer med strängt upptagen tid syntes
också Gilljam aldrig ha brått, och han skänkte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
