Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
nanför stenräcket högt över
gatan följa det rörliga
livet nedanför på kajen och
vid fartygen.
På terrassen såg man
också någon gång
apotekaren Julius Bruns vördade
gestalt. Det låg ett skimmer
av förnämhet och lärdom
över honom. Vi visste
också, att han var en stor
svampkännare och att han
sysslade med ett filosofiskt
arbete, i vilket han ville
framlägga sin
livsåskådning. Man såg honom
däremot sällan ute på gatan, vilket bidrog att öka
vördnaden för hans studienit. Till fru Brun kom jag senare att
stå i outplånlig tacksamhetsskuld. När jag nämligen
under ett par år före studentexamen var elev på Brunska
apotekets filial i Järfsö, var det fru Brun, som på det
ömmaste sätt meddelade mig en hälsning, att min
moder än en gång ville se mig, innan hon för alltid slöt
sina ögon. Min mor dog innan veckans slut. Under
tiden hade också min far gått hädan efter blott ett
par dagars akut sjukdom, och sida vid sida buros de
till den sista viloplatsen. Hela denna sorgens tid hade
jag i fru Brun en deltagande vän, som jag alltid burit
i tacksamt minne och gör det än i dag.
Även från doktor Finemans fint bildade hem vid
stranden av Lillfjärden stå pojkarna Gottfrid,
Ludvig och Göstas föräldrar i livligt minne. Att doktorn
imponerade på mig berodde ej endast på hans alltid
Apotekare Julius Brun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
