- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
127

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

till mig, och liksom min far kallade jag dem morbror
och moster. I tio terminer åt jag deras bröd för intet,
medan min ovärderlige farbror, postmästaren Axel
Sundberg och hans älskliga maka Frida — som vid
några och 80 års ålder ännu bor i sitt gamla hem i
Bjuråker — till större delen försågo mig med livets
andra förnödenheter. Tusen tack!

Och så är jag åter inne i staden. Vad skall jag säga
om de många goda hemmen och deras rara invånare!
Det var utom Hildur Norelius’ hem, Anna Engströms,
Mimmi Lindströms, Ellen och Hilda Anderssons och
många andra. Visserligen var det lägre i taket där än i
de förr omnämnda herrgårdarna, men tanternas och
farbrödernas hjärtan voro minst lika rymliga, och
smörgåsarna och kakorna till saft och vatten voro fullt ut
lika goda, som där det fanns stora rum. Särskilt
hamnfogden Anderssons och hans frus hem var en fyndort
för den, som ville göra bekantskap med stadens
skolflickor, ty där kommo de och gingo, som om de varit
hemma hos sig. Det var tant Maria som hade
förtjänsten därav, ty hon var till sinnet lika ung som
den yngsta bland oss.

Och vad skall jag säga om flickorna, ingen nämnd
och ingen glömd! Jag vill blott säga följande. Jag
har nu på gamla dar ansvaret för ett barnhem med
ett 50-tal flickor i åldrarna 6 till 17 år. Min erfarenhet
om flickornas betydelse för pojkars uppfostran gör,
att jag gärna skulle öppna mitt kära barnhem för lika
många pojkar som flickor, om donators testamente
medgåve sådan användning av barnhemmets medel.
Jag tvivlar ej heller på att flickor kunna ha både nytta
och glädje av uppfostran tillsammans med pojkar —
under insiktsfull ledning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free