Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
jag ju var på danstillställningar. Men en
dansbjudning var jag dock med på, och den glömmer jag ej.
Tant Hilda Grafström hade samlat en hop ungdomar
i sitt hem, den vackra herrgården på Strömbacka bruk.
Ellen och Hilda Anderssons kotteri var talrikt
representerat, ty fruarna Grafström och Andersson voro
systrar, och båda två lika glada och goda. Tant Hilda
visste, att jag inte dansade. Efter frukosten en dag,
slösade hon bort hela förmiddagen på att lära mig
dansa åtminstone vals. Vi dansade, hon och jag, till
dess jag var trött av ansträngningen; men tant Hilda
tröttnade ej.
Så kom då själva balen, och jag stod där förlägen,
till dess tant Hilda bjöd upp mig — och sen var jag
naturligtvis såld. Det var min första bal och blev min
sista, där jag aktivt deltagit i dans. Men många gånger
har jag önskat, att tant Hilda haft tillfälle att taga
hand om och vägleda mig i Terpsichores konst.
Av er alla, min ungdoms hjältinnor, har jag efter
den tiden oftare sett endast en — Hilda Wallin, som
senare blev Oskar Bergs högra hancl på det eleganta
konditoriet vid Regeringsgatan i Stockholm. När vi
där räckt varandra handen över kassapulpeten, ha
minnena från ungdomen ofta så bestormat mig, att jag
varit nära att glömma mitt egentliga ärende.
Carl Sundberg.
9 Barndomsminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
