- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
132

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Tant Gustavas skola» av Maria Himmelstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

hade hon också. Hon stod vid dörren, då vi kommo,
och då gällde det att vara snygg om fötterna, annars
blev man utskickad igen i den svarta, otäcka farstun.
Jag ska säga, att vi hade respekt för henne!

Johanna och den öppna spisen ha i min hågkomst
rent av jättelika dimensioner båda två. När jag längre
fram läste sagan om häxan, som satte barnen på
brödspaden för att skjuta in dem i ugnen, förlade jag
ögonblickligt denna , hemska scen till tant Gustavas stora
kök och bakugn.

När vi väl voro avsynade och gillade, fingo vi gå in
i ett långt och smalt rum, som låg åt gatan, och lade
där av ytterkläderna, varpå vi tågade in i skolrummet.
Det var en sal, som sträckte sig över husets hela bredd,
med två små kvadratiska fönster åt gatan och två åt
gården.

Jag har i livligt minne detta rum med det stora,
runda bordet i mitten och små fyrkantiga vid
kortväggarna. Vid vart bord satt en klass, och tant Gustava
gick från det ena till det andra och regerade sina tre
klasser med järnspira.

På andra sidan salen hade hon för egen del ett litet
hörnrum. Dit kommo vi inte ofta, många av oss inte
alls, men det står kvar i mitt minne som någonting
mystiskt och övernaturligt skönt. När tant Gustava
gick i dörren, fångade vi en glimt av det allra heligaste
därinne, en sekretär med små marmorpelare på skivan
och mellan dem en strålande blomsterflicka, målad på
en rund porslinsplatta. Det finns inte en sak i hela
skolan så skarpt inpräglad i mitt minne, som denna
blomsterflicka. Hon tycktes mig vara en vakterska av
oanade härligheter.

Jag minns att en dag, då jag antagligen utmärkt mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free