Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gamla »rådstun» brann av Anna Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
som »räddade» nyckelskåpet! Och sedan? Ja, sedan
var det inte gott att komma åt något.
Men alla de många husvilla?
Ja, nu blev det att skynda på med att få tak och
fönster på de nybyggnader, som på västra sidan om
kanalen börjat resa sig efter föregående års brand, och
där fingo väl de flesta sina hem för närmaste tid. Man
fick tränga ihop sig, tills nya, moderna hus kring ett
nytt torg hunnit resa sig ur ruinerna.
Femtio år ha rullat fram sedan den hemska
eldsvådan 1879.
Smäckra, höga björkar och lönnarnas härliga
bladkronor försköna nu vårt stora torg, och vi njuta i
sommardagar av den vackra öppna platsen i stadens
centrum.
Det var blott ett ögonblick som stämningen och
minnet förde oss tillbaka till det gamla
kullerstenstorget med sina kåkar och sin vördnadsbjudande
råd-stutrappa . . . Inom parentes må anmärkas, att de
vördade fäderna i sina förgyllda ramar blevo räddade och
nu pryda den nya rådhussalen i sparbankshuset.
Och ännu en sak. — Om någon av mina läsare
möjligen höjde en liten suck vid tanken på lillklockans
sorgefulla färd i djupet, så hör! Hon upptogs igen och
sattes upp i en primitiv klockstapel, vilken sedermera
efter ett par år, under livlig tillslutning från stadsborna,
synnerligen skolungdomen, fördes i triumf hela
Långgatan fram och hamnade på Bränslet.
Där kan man ännu få höra lillklockans »pling pling»,
om lyckan är god, eller kanske rättare . . . om olyckan
åter skulle vara framme.
Anna Lindegren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
