- Project Runeberg -  Fritänkaren. Dramatiskt utkast /
5

(1870) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Upsala.

Ett större studentrum, ett bord midt på golfvet med
punschbuteljer och glas. karl sitter framför brasan och röker pipa;
AXKL och Ernst samt andra studenter stå omkring bordet, på
hvilket Filip har sprungit upp för att hålla tal.

FILIP.

.... Nej, mina vänner, framåt! så är vår lösen, vi som ännu äro
unga och hafva friska känslor i vår barm. — Framtiden är vår,
och vi äro framtidens — och ändå vilja de gamle kasta bort oss,
som äro hörnstenarne till den stora nybygnaden. De skratta
åt våra ungdomsdrömmar, de bele våra varmaste förhoppningar,
de motarbeta våra uppriktigaste sträfvanden. I gamle, I skratten
åt studenten, — men glöm icke bort, du man med stenhjertat,
som är så färdig att döma, att i morgon sitter studenten som
din domare; glöm icke bort, du moraliserande förtorkade gubbe,
att i morgon är det studenten, som från predikstolen slungar
lagens åskor öfver ditt hufvud; glöm icke bort, du i dag så
öfvermodiga qvinna, att i morgon står studenten vid din
sjukbädd och håller din lifstråd i sin hand! — I fäder, I mödrar,
som så strängt dömen edra söner derför att de ännu icke lärt
att hyckla en nykter förståndighet och icke blygas att visa, det
de äro glada öfver den lyckan I skänkt dem att få vandra i
vetandets herrliga tempel, kasten edra blickar ned i deras tysta
arbetskammare, läggen ihop alla deras mödor, umbäranden och
försakelser, som de ej vilja visa, och I skolen med godt
samvete kasta er hvita skärfva i rättvisans och billighetens urna!
Mina vänner! I skratten icke åt mig, jag läser i edra blickar
samma eld för allt det stora, sköna och sanna, för hvilket
ynglingen svurit att kämpa. Nåväl! Följen mig till kampen mot
mörkret! Ikläden eder öfvertygelsens harnesk mot smädelsens
skott — gripen den stora thorshammaren sanning med båda
händerna och slån mörkrets hydra — vantron — för dess hundra för
vettet ogenomträngliga pannor! Trampen under fötterna den
smygande ormen — fromleriet — skicken ut ert vetandes ljungeld—upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hufritanka/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free