Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
GUSTAF.
Du tyckes vara okunnig om, att du i denna sak kan dömas
utan att ställas inför domstol. — Du har förkunnat lcätterska
läror — detta veta höga vederbörande, och i denna stund beror
det af mig att frikalla eller döma dig — hvilket åter beror af
den foglighet eller halsstarrighet du ådagalägger. — Det vore
ledsamt för mig att nödgas stänga en gammal kamrats utsigter
för framtiden; derföre ville jag nu be dig betänka det steg du
ämnar taga. Och vet, att du har ditt öde i dina egna händer,
så att man inte se’n må komma och säga att jag genom intriger
och så vidare —
karl.
Du är rädd om ditt skinn, märker jag. Nåväl hvem är
det nu som skall få platsen efter mig?
gustaf.
Du tyckes alldeles ha’ missuppfattat det ädla i mitt anbud.
Det är ju ingen som tvingar dig att gå ifrån. — Du behöfver
blott återta dina obetänksamma yttranden och allt skall åter
vara godt.
karl.
Din snara var i sanning fint utlagd, men mig fångar du
icke. Att du i ditt trosraseri skulle förfölja mig, det hade jag
väntat, men att du skulle låta förleda dig till en sådan låghet
som att genom ränker nödga mig till ett medgifvande, som
komme mig att sjunka i folkets anseende och som skulle visa
vanskligheten af mina läror — det hade jag ej väntat. Förut högaktade
jag dig, ty du försvarade en sak, om hvars värde du var
öfvertygad, — nu skänker jag dig mitt förakt,
gustaf.
Det skall du snart komma att ångra. Jag skall säga dig
mera härnäst, då vi råkas, och det skall inte stå länge på förrän
jag är här igen. Adjö! (Går).
karl (ensam).
Stormen nalkas. Nåväl, må tusen åskor hota — ja! må de
krossa mig — jag går under, lugn i medvetandet att hafva lefvat
och dödt för en rättfärdig sak — för den stora idé, som tiden
går hafvande med och som genom tusen strider segrande skall
framgå! —Men att öfvergifva sitt barndomshem, sina föräldrar-—
allt hvad som kan binda en menniska vid jordelifvet — är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
