Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ombytta roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kors, om jag hade ett par stora supar, tänkte
han, — jag är så sjuk, så jag knappt kan glo.
Han öppnade sin kappsäck och verkligen — där
låg en hel literflaska alldeles full med bränvin. Att han
inte hade sett efter det förut! Han slog upp ett halft
dricksglas, som han tömde i botten, därpå slog han upp
ett till för att skölja ned det förra, och om en stund
slog han upp åter ett, som han tillsvidare lät kvarstå på
brickan.
Andersson började bli lifvad, han dansade och
trallade, han kände sig som en riktig patron i det der lilla
stiliga rummet. Slutligen kastade han sig baklänges
på sängen.
Medan han så ligger, inträder prosten, hvilken, då
han får se Andersson liggande, spörjer, om han är
mycket sjuk.
— Det värsta har gått öfver, sa’ Andersson, som nu
reste sig upp.
Prosten bad honom följa med sig ned till supén.
— Tack, jag ska’ bara borsta opp mig litet, sade
han, vände ryggen åt prosten och gick bort till spegeln.
Under tiden fattar prosten tag i vattenkaraffinen
för att dricka, men varseblir icke, att det glas han
häller i redan är nästan till hälften fyldt af bränvin.
I ett nu vänder sig Andersson om vid ett otäckt
harklande af prosten, som står lutad öfver spottlådan
med ena handen för pannan.
— Hva’ ä’ dä’? spörjer Andersson.
— Uff, uff ... u ... u ... uff ... jag kvä ... h .. fs.
Hjä ... h ... lp mig!
Andersson rusade efter handfatet och började badda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
