Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min bruna kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare fem år, sedan den dock blifvit vänd omkring
halfannan gång.
— Hvarför kan jag inte ge karlen den där, tänkte
jag helt filantropiskt. Jag är visserligen själf utan
öfverplagg sedan, men jag har ju så många gånger af
mina mera burgna kamrater blifvit uppmanad att lägga
af den där säcken, så att alla skäl tala för, att jag ger
bort den.
— Herrn är den största kronans karl jag sett, sade
bettlaren, då jag lemnade honom plagget, — och hela
himlens välsignelse vare med herrn. Nu kan jag ju
uppträda som en riktig gentleman.
Men den där välsignelsen blef — tack vare den
eländiga spriten — för mig en förbannelse, som jag än
i dag icke kan glömma.
Jag hade, som sagdt, haft den där rödbruna
kappan i flere år, och det fanns ingen i hela
stadsdelen, ja, jag vågar säga i hela staden, som hade en
likadan. Jag var följaktligen igenkänd i henne, hvart jag
kom, så mycket mer som jag redan då började bli litet
smått populär för en och annan bagatell jag skickade
till tidningar.
Det var en s. k. ulster, hvilken ju brukar se ut,
som om man hade en liten kappa utanpå en stor.
Följande morgon kommer min värdinna in och
spörjer med en uppsyn, som om hon träffat en
människa med bara en öfverläpp:
— Hur kan herrn våga lefva på det viset?
— På hvilket vis?
— Ja, gör sig nu inte grön! Tror inte herrn jag
såg i natt, hur herrn boxade in två fönsterrutor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
