Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronobefallningsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Käre Jonathan, kan du inte höra på rösten, att
det är jag?
— Åh, stå nu inte och förställ er, infernaliske
bandit.
— Finns det något bränvin hemma, så gif mig en
sup, Jonathan lille. Jag fryser ihjäl.
— Sicken erkeskälm! Han vill ha bränvin också.
Kommer du hit, ska’ jag nog bulta dej varm utan
bränvin, din fylletratt.
— Jag har varit ske ... skendöd.
— Tror ni, att ni har bönder att göra med? Om
ni inte går ifrån min dörr, så skjuter jag er.
— — — — — — — — — — — — — — —
Ja, det var verkligen så illa sant.
Kronobefallningsman hade blifvit skendöd och nu midt i kalla
vinternatten stigit upp ur sin kista.
Då han förgäfves sökt komma in i sina egna rum,
tog han sin tillflykt till en intill länsmansbostället
belägen koja, som beboddes af ett medelålders fruntimmer,
mamsell Fridberg, f. d. guvernant hos prosten.
Hon fattade genast den fatala situationen och
räddade den återuppståndne från både skendöden och
vådan att blifva ihjälfrusen. Nära nog hade hon blifvit
länsmansfru för omaket, hade bara icke länsmannen
varit så gammal och giktbruten.
Och då hade denna historia från att vara en
spaltfyllnad om död och förgängelse blifvit en kärlekens
rosensmyckade saga.
Men vi måste hålla oss till sanningen, och
sanningen är den, att mamsell Fridberg vardt engagerad som
Kronobefallningsmans trotjenarinna, att testamentet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
