Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snufva och skeppsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båten för stark nordan gungade hän mot den obebodda
ön. Det var icke långt ifrån att svärmeriet började
förbytas i bäfvande svårmod, ty hvarmed skulle de
forsla sig tillbaka? Någon annan utsigt fanns således
ej än att stanna på sjön eller ön hela natten — ja,
kanske för alltid. Manne, som i sin gröna barndom
läst »Robinson Cruse», började redan draga paralleller
mellan honom och sig, men fann dock sitt öde mindre
obehagligt i betraktande af det angenäma sällskapet.
Fröken å sin sida såg sorgsen och orolig ut, fast
hon så mycket som möjligt sökte beherska sina upprörda
känslor.
Om en stund hamnade de lyckligen på ön, där
kandidaten upptäckte en gammal lada, till hälften fylld
med halm.
— Här båste vi krypa idd, obb vi vilja ha ed
bludd i våra ögod i datt, upplyste Manne, i det han
började rifva i halmen.
— Hu då, klagade fröken, kanske där finns ormar?
— Itte. Brukar aldrig fiddas orbar på öar.
— Men det här blir alltför oanständigt, och hvad
ska’ de säga hemma i prästgården?
— Jo, att det är bycke addstäddigt att begagda
träbed i dödfall.
— O, hvad jag är orolig!
— Gråt itte, lilla fröked, här fidds det halb att
ligga på.
— Nej, jag sofver inte i natt.
— Itte? Åh, försök! Badd dröbber så godt i halb.
— Har kandidaten sofvit i halm förut?
— Dää, det har jag itte. Gör sobb jag bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
