Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia om en historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var stängd, och hur han än sparkade och skrek, ville
den likväl ej öppna sig.
— Petter! skrek han, så att det genljöd i skogen.
Men Petter lät icke höra sig, fast han stod utanför
dörren och tycktes riktigt njuta af, att kyrkovärden, som
nekat honom hans käraste, mådde så illa.
— Jag skall bedja Gud, tänkte kyrkovärden, om
icke Petter kan hjälpa mig.
Och kyrkovärden bad; han bad alla de böner, han
lärt sig i kyrkan efter flerårigt kyrkovärdskap, ja, jag
tror han läste upp åtskilliga kungörelser också, men
dörren tycktes icke vilja öppna sig för något, utom
för eld.
Med en förtviflans ansträngning utropade han åter
igen:
— Petter!
— Här är jag, sade Petter, som stod och kikade
genom nyckelhålet.
— Öppna, jag brinner opp, sade kyrkovärden,
befinnande sig midt i lågorna; öppna genast!
— Hvad får jag för det? sporde Petter.
— Du ska få 25 öre, hväste husbonden, hoppande
i ett rökmoln.
— Nog är kyrkovärdens lif mera värdt, tänkte
Petter, men för det priset låter jag inte afspisa mig;
vill han gifva mig Stina, så ...
Nu ramlade en bjälke från taket.
— Store Gud ... Fader vår ... Gud med en
nödtorftig spis ... snälle Petter, öppna, om du kan!
— Ja, det kan jag, om kyrkovärden lofvar mig
någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
